En av mina vänner är en notorisk närmast manisk samlare. Han har liksom mycket av allt. För mig känns det en smula excentriskt för att inte säga direkt konstigt att samla på sig så många grejer som inte har någon direkt vardaglig applikation. Men jag så förstår ju visserligen inte jag allt heller. Han är något av en partysnubbe min kompis och de mesta av ”bråten” (min klassificering) som upptar merparten av all ledig plats i hans lägenhet har partykoppling kan man säga. Det står fyra par rekäla högtalar på golvet tillsammans med (vad jag vet) tre rosa prydnadsflamingos i plast, oräkneliga backar med vinylskivor och annan DJ-utrustning och på ett specialbyggt loft (det är högt till tak i lägenheten) ligger ett delvis nedmonterat partytält. Detta partytält är för övrigt oerhört snyggt och jag själv har en del (fragmentariska) minnen av vilda fester som rimligtvis borde ha ägt rum i det där tältet. Alltså när man tänker efter är samlandet kanske inte så jätteknäppt ändå. Min kompis använder ju faktiskt alla de där prylarna på ett eller annat sätt.

Jag på senare tid kommit att ställa mig allt mer tveksam till hur bra bokningssystem vi använder på mitt egentligen är. Förra veckan var jag med om att två kunder (ganska viktiga sådana dessutom) blev dubbelbokade och en annan kund som enligt bokningssystemet skulle dyka upp vid niotiden en dag om inte alls fastän mötet var inlagt i systemet med all önskvärd tydlighet. Nu är jag ganska ny på det här jobbet så jag kan faktiskt inte säga om det alltid har varit så här. Det spelar egentligen mindre roll. Jag ska göra mitt bästa för att se till att vi skaffar ett nytt som fyller sitt syfte. Om jag bestämde skulle vi även se till att utverka någon form av ersättning för det strul som det nuvarande systemet ställt till med. Sådant ska man faktiskt inte behöva stå ut med hur som helst, det tycker jag verkligen inte är tillständigt på något sätt.

Jag har blivit allt mer intresserad av bakning på senare tid. På ganska kort tid har lyckats bli riktigt skicklig på att baka frallor, scones och tjeckiskt rågbröd. Men jag uppvisar fortfarande klara svagheter när det gäller söta bakverk. Kladdkaka till exempel är jag urusel på. De får jag nästan aldrig till, som regel blir de antingen sega som en gammal skosula eller bara en trögflytande och oaptitlig smet trots att jag gräddar kakjäveln precis så länge som det står i receptet. Jag förstår inte var för det inte kan funka bara, det vore väldigt trevligt nämligen. Men hittills har jag alltså inte lyckats lista ut vad i hela friden jag egentligen gör fel. Kanske häller jag i för mycket av något, kanske för lite. Att det ska vara så svårt… Jag har liksom ingen fingertoppskänsla alltför det där. Vilket är väldigt irriterande jag skulle så gärna vilja vara en sådan som bara kan svänga ihop något gott på en kvart eller ännu mindre.

Det är inte så lätt att få någonting vettigt gjort när man har internet för det är lätt hänt att man slösar bort sin tid med att titta på olika sidor på nätet och man får akta sig för det. Jag är ganska bra på att slösa bort min tid har jag märkt och idag har jag till exempel ägnat hela förmiddagen åt att titta på profilprodukter på en hemsida som jag har hitta och det är ju inte så produktivt kanske men det är lätt att fasta och tiden går snabbt när man surfar runt på nätet. Men nu är det ju så att jag har en tvätthög som bara växer och växer och det är dags för mig att ta tag i det hela men jag tycker att det är väldigt tråkigt att tvätta så jag har skjutigt upp det hela men nu har jag snart inga kläder att sätta på mig och det är ju inte så bra kanske.

Jag tycker inte om att vara ute på stan när det är mycket folk och jag får nästan panik när jag inte kommer fram och det står en massa människor i vägen hela tiden. Det är som värst dagarna innan jul för då är alla ute i sista sekunden och ska köpa de sista julklapparna och jag var lite sent ute förra året så jag hade problem med att hinna köpa alla julklapparna och jag kommer ihåg att jag sprang runt och letade barnkläder dagarna innan jul eftersom jag hade glömt att köpa presenter till min kusins barn och det var inte roligt kan jag säga och jag kommer inte att göra om det misstaget en gång till och framöver kommer jag alltid att vara väldigt tidigt ute när jag ska köpa julklappar i fortsättningen. Jag stannar hellre hemma och myser när det är mycket folk ute på stan.

Ja, folk är faktiskt snällare och mer hjälpsammare än vad man (jag) vanligtvis föreställer sig. Ifall man skulle gå efter det folk säger, eller alltså det jag har hört skulle man tro att om någon kollapsar på gatan i en stor eller mellanstor stad kommer folk bara gå förbi utan ägna den möjligtvis döende personen en tanke. Fast det där stämmer inte enligt min erfarenhet. Ganska så nyligen gick jag nerför gatan i en stad. Lite längre fram såg jag hur en man lutade sig mot ett skyltfönster som om han mådde dåligt eller var berusad. Någon sekund föll han samman i våldsamma spasmer. Dessa gick snabbt över och innan jag hunnit fram var han livlös. Sekund före jag var framme vid den sjuke dök en kvinna i fyrtioårsåldern upp och började direkt ge första hjälpen. Allting gick bra, sjukling blev hämtad i ambulans och klarade sig vad jag vet alldeles utmärkt. Men hade han inte gjort ifall den här kvinnan inte varit på plats och kunde hjälpa till. Och just det skulle ju inte hinna ifall alla rykten stämde helt.